Den dyra felmarginalen i Stockholms kontorsytor

I Stockholms kommersiella fastighetsmarknad vilar nästan allt på en enda siffra: antalet uthyrningsbara kvadratmeter. Hyror, värderingar och hela affärer räknas utifrån den. När siffran visar sig vagare än man trott blir konsekvenserna snabbt kostsamma.

En hyresvärd i Stockholms innerstad fick erfara det vid en omförhandling. Hyresgästen hade låtit mäta lokalen på nytt, och resultatet låg under den area kontraktet utgick från. Diskussionen som följde handlade lika mycket om förtroende som om kronor, och den hade kunnat undvikas med ett aktuellt mätunderlag från början.

Så uppstår glappet

Kommersiella ytor byggs om i takt med att hyresgäster kommer och går. Väggar flyttas, ytor slås ihop eller delas, och ritningarna uppdateras sällan i samma takt. Efter några sådana vändor beskriver underlaget en lokal som inte längre stämmer med verkligheten.

Ett underlag som håller

En areamätning i Stockholm enligt svensk standard SS 21054:2020 ger ett spårbart underlag som står sig mot hyresgäst, bank och värderare. Skillnaden mot en gammal ritning är att siffran går att belägga, inte bara påstå.

Från skanning till färdig ritning

Tekniken har kapat både tid och tröskel. En laserskanner fångar lokalen i ett punktmoln, och ur det levereras både exakt area och en planritning i redigerbara format som DWG eller IFC. För en fastighetsägare med flera objekt blir det ett sätt att en gång för alla veta vad man faktiskt hyr ut.